Stockholm hade jobben, vännerna och möjligheterna. Men Dalarna hade något annat. Efter flera år i huvudstaden valde Frida och Eric att masa sig hem – och har inte ångrat sig en enda gång.
Efter mer än tio år i Stockholm kände Frida och Eric att något började förändras. Det var inget dramatiskt som hände, inget tydligt skav, utan snarare en långsamt växande tanke om vad de värdesatte och vad de faktiskt ville använda sin tid till.
– Vi trivdes jättebra i Stockholm. Men till slut började vi fundera på om det fanns något annat, något som passade oss bättre, säger Frida.
Både Frida och Eric är uppväxta i Falun, men flyttade till Stockholm för studier, som senare blev deras liv med jobb, vänner och en angenäm tillvaro. Stockholm blev deras nya hemma. Men efter några år började de alltmer frekvent lämna stan på helgerna. De åkte till Dalarna, fjällen och drogs till platser där naturen var nära. Det som tidigare var självklart, attraktionskraften som en storstad kan ha, blev succesivt mindre viktigt.
– Vi åkte nästan alltid bort när vi var lediga och till slut blev det ganska tydligt att vi behövde fundera över vad vi ville ha i vår vardag, berättar Eric.
Tankarna på att flytta hem till Dalarna började som en diffus idé, en dörr som stod lite på glänt. Ihop med att allt fler av deras vänner gick i liknande tankar och dessutom gjorde slag i saken, blev intresset för ett annat sorts liv allt tydligare.
– Först tänkte vi att vi aldrig skulle flytta hem igen, men när vi väl hade öppnat den dörren, gick det ganska fort. Och det hjälpte verkligen att flera av våra vänner flyttade hem igen, säger Frida.
Att lämna en plats för en annan handlar inte sällan om att man fått jobb eller hittat kärleken. I Fridas och Erics fall var det inte alls så, snarare tvärtom. De hade varandra och jobb de trivdes med, Frida som anställd och Eric som egen företagare. Så frågan var, gick det verkligen att lösa jobbfrågan? Det visade sig vara lättare än de först trott. Frida fick snabbt jobb i Falun och Eric konstaterade att han fortsatt kunde driva sitt företag även i Dalarna.
Och så dök drömhuset i Falun upp. De var på visning och redan på tröskeln var eventuella tvivel som bortblåsta. I januari 2024 flyttade Frida och Eric in och de kände direkt att de hamnat rätt. Egen trädgård, närhet till naturen och en helt annan typ av vardag än tidigare.
– Allt känns mer tillgängligt här, det är enklare. I Stockholm blev allt lite av ett projekt, man behövde planera varje aktivitet fler dagar, ibland veckor i förväg. Här kan man bara dra i väg på en spontan fika med vänner, cykla till badplatsen och snabbt handla på vägen hem, säger Frida.
Nu har Frida och Eric bott in sig i Falun under ett par år. Under den tiden har familjen utökats med en liten kille. Man kan lätt tänka sig att den sociala samvaron minskar när man flyttat ifrån sitt gamla hemma och dessutom har ett litet barn att ta hand om. Men så är det inte.
– Jag har faktiskt varit mer social sedan jag flyttade hit. Och att ha vänner och familj så nära, framför allt när vi fått barn, det hade jag inte bytt bort mot någonting, säger Frida.
Och så har vi det här med livskvalitet. Vad innebär det och är det verkligen bättre i Dalarna jämfört med Stockholm? Svaret är givetvis högst individuellt, men många som flyttat tillbaka till Dalarna vittnar om en högre kvalitet på livet. Frida och Eric är inget undantag.
– Det är nästan lite svårt att sätta ord på. Det handlar inte om tempo eller utbud, utan om mer nära, grundläggande saker. Att kunna bo i hus, ha trädgård, gå ut genom dörren och vara ute i direkt, det är sådana små saker, att det är enkelt.
Till den som står och väger, som kanske känner igenom sig i tankarna om att flytta tillbaka till Dalarna, men ännu inte tagit steget, säger Eric och Frida;
– Vi flyttade inte för att vi inte trivdes i Stockholm, utan för att vi ville testa något annat. Vi kan sakna saker, det är klart, men det är inte samma sak som att ångra sig, för det har vi inte gjort en enda gång. Och för den delen, Stockholm finns ju kvar, så det är ju bara att prova, inget beslut behöver vara definitivt, säger Frida och Eric.
Frida och Eric flyttade hem utifrån en känsla snarare än en övertygelse. Men för dem handlade det inte om att veta exakt vad de skulle få, utan att våga ta reda på vad de ville ha. Och för dem blev svaret tydligt.
– När man väl börjar tänka på förändring och se bortom det man är van och trygg vid, inser man hur många möjligheter det finns. Och vi känner verkligen att vi har hamnat rätt.
Ända sen den dagen Pontus Lindman fick en gammal magikerbok av sin morfar, har han framgångsrikt fått människor i hela världen att häpna och förfasas över hans våghalsiga trick. Idag är han en erkänd magiker som skulle kunna jobba och bosätta sig var som helst i världen, men som efter en tid i USA valde att flytta tillbaka till Dalarna.
– Här omges jag av oerhört många drivna, engagerade och trevliga människor. Som jag ser det finns det fler möjligheter här än på många andra platser, speciellt jämfört med storstäderna, säger Pontus.
Många känner igen Pontus från Britains got talent och svenska Talang som han 2023 vann med utbrytningsakten ”vattentanken”. Men Pontus skarpa sinne för problemlösning och magi var tydligt långt innan dess. När Pontus var sju år tog morfadern honom till ett antikvariat där en sliten trolleribok blev startskottet på en karriär i magibranschen. Och redan där började Pontus gå sin egen väg.
– Jag förstod inte allt som stod i boken, så där jag fastnade och inte kom vidare, tänkte jag ut lösningar själv, berättar Pontus.
Pontus började lägga ut sina trick på Youtube, i allt högre utsträckning helt egenproducerade trick. När Pontus är i tolvårsåldern ringer telefonen hemma hos familjen Lindman. I andra änden hörs en av hans största idoler tillika representant för ett av världens största produktionsbolag inom magi. De hade sett hans unika trick på nätet och ville flyga över honom till USA för att arbeta som konsult.
Plötsligt befann Pontus sig i USA där han på dagarna utvecklade nya trick åt några av världens största magiker och på kvällarna kördes tillbaka till hotellet där hans mamma väntade.
Pontus och hans mamma åker fram och tillbaka mellan USA och Dalarna under några år. På hemmaplan inleder han 2008 ett samarbete med festivalen Peace & Love i Borlänge och är backstage- och VIP-underhållare fram till dess att festivalen upphör. Efter Peace & Love står Pontus utan scen för sina framträdanden i Sverige och bestämmer sig för att lösa det. Han drar i gång det som ska bli Sveriges största skate-festival med X-Games som samarbetspartner. Till festivalen kom skate-åkare och graffitikonstnärer från hela världen och lockade tusentals besökare.
– Jag var egentligen inte jätteintresserad av vare sig skate eller graffiti, men jag skapade mig en scen att fortsätta utvecklas på, ler Pontus.
Efter gymnasiet flyttade Pontus till USA. Med Chicago och Indianapolis som bas jobbade han med allt från tv-produktioner till shower på uppdrag av ledande företag i branschen. Hur kul och utvecklande det än var, ville Pontus efter några år flytta hem och gjorde upp med det amerikanska produktionsbolaget att jobba på distans.
– Jag kände också att jag ville fokusera på min egen karriär och jag bestämde mig efter en tid hemma att satsa på en egen föreställning, berättar Pontus.
Det är här, det vill säga i mitten av 2018, den omtalade vattentanken blir ett faktum.
– Jag tog kontakt med en rekvisitatillverkare i Kanada som jag hade jobbat med tidigare och bad honom ta fram en så obehaglig vattentank som möjligt, inte som i skräckinjagande utan snarare klaustrofobisk, berättar han.
Några veckor senare levereras tanken.
– Man skulle kunna säga att det var en halv vattentank. Den var precis så att jag kunde sitta knäböjd med neråtböjt huvud, med ett par centimeter till godo för axlarna, riktigt, riktigt trång, berättar Pontus.
Det här är upprinnelsen till den första egna föreställningen och med ambitionen att skapa efterfrågan direkt spelade Pontus och hans team in en promtionvideo där utbrytningen från den klaustrofobiska vattentanken visades.
– Egentligen var tricket inte helt klart, utan skulle vara färdigt inom ett år, men filmen fick snabbt spridning, berättar Pontus.
Ännu en gång ringer telefonen. Den här gången är det Britains got talent. En kvinna som presenterar sig som Simon Cowells assistent berättar att Simon sett videon och vill ha Pontus med – med vattentanken. Men eftersom tricket inte är klart att köra i skarpt läge kommer de överens om att Pontus först kan genomföra ett annat trick och att vattentanken blir semifinalnumret om han kommer så långt.
Inspelningsdatumet ligger inte allt för långt bort och Pontus samlar teamet för att intensivt förbereda och nöta in det trick Pontus ska tävla med i grundomgången i Britains got talent. Tio dagar innan inspelning ringer produktionen. De menar att de har för få farliga saker med i årets säsong och vill att Pontus trots allt gör vattentanken. ”Om du ska vara med är det vattentanken som gäller, annars blir det inget”. De krävde svar inom två timmar.
– Jag är förstås skeptiskt, vi är ju absolut inte förberedda på att köra vattentanken, men jag visste också att jag skulle ångra mig resten av livet om jag inte gjorde det här, berättar Pontus.
Pontus samlar teamet igen. De är förstås medvetna om att det här är nära på omöjligt att genomföra, men de känner också Pontus och inser att det inte är någon idé att sätta sig emot det här. Som om inte vattentanken var utmanande nog krävde produktionen också att Pontus skulle använda polishandbojor och ett kombinationslås i stället för hänglås – och – göra ett korttrick medan han befinner sig i vattentanken. Och. Flyget går om fyra dagar, inspelning om fem.
Pontus sitter i vattentanken tjugo timmar per dygn och hans team jobbar skift fram tills det är dags att åka över till Storbritannien. När Pontus, teamet och vattentanken är på plats i Manchester vill de förstås testa så att allt fungerar.
– Vattentanken var det värsta och svåraste trick jag dittills hade gjort och det var en viktigt förutsättning att vi fick testa, men det tillät inte produktionen, berättar Pontus.
De tvingades acceptera att de fick ”torröva” i stället, men informerade produktionen om att de i alla fall måste säga till Pontus minst 40 minuter innan det var dags att gå ut på scenen.
– Jag behövde tiden till att djupandas och tränga ut lungorna innan vi skulle köra, vi måste dessutom försäkra oss om att temperaturen på vatten var exakt tolv grader, så det var oerhört viktigt att vi blev förvarnade innan vi skulle upp, säger Pontus.
Inget blev som det var tänkt. En kvinna från produktionen meddelar plötsligt att det är tre minuter kvar innan ridån går upp och att Pontus måste ta plats på scenen.
– Jag springer ut på scenen, kollar temperaturen på vattnet, ser att det är 27 grader och känner en oerhörd stress. Jag hade dessutom inte haft möjlighet att packa upp handbojor och lås, så det fick jag också göra på de där tre minuterna, berättar Pontus.
Pontus sitter i vattentanken. Ridån går upp. Nu ska han, på två minuter, lossa sig själv från handbojorna, få upp kombinationslåset och dessutom göra ett korttrick innan han är uppe ur vattnet. Det få vet är att teamet har förberett för att utbrytningen ur vattentanken får ta ytterligare 40 sekunder. Under de sekunderna ska juryn och publiken uppleva att Pontus har tappat kontrollen. Känslan av kaos och panik ska dessutom förstärkas av att bakgrundsmusiken tystnar efter de två planerade minuterna och att lamporna blinkar på hela scenen.
Det blev precis så dramatiskt som Pontus och hans team ville.
– Produktionen har klippt bort det mesta av kaoset, men Simon Cowell stod och skrek på podiet och avskedade säkerhetsansvarig i samma sekund, skrattar Pontus.
I själva verket hade Pontus hundra koll. När två minuter och 40 dramatiska sekunder passerat, tog han sig ut ur vattentanken och spottade till sist ut det kort som Simon Cowell tidigare hade valt.
Reaktionerna från publiken var galna, 3 000 personer som stod upp och skrek, ett kvitto på att Pontus uppnått önskad effekt och gick vidare till semifinal, men han tackade nej till att medverka där.
– Jag tyckte vi hade lyckats göra avtryck och ville inte riskera att sabba det, säger Pontus.
Efter succén i Britain got talent fick Pontus massor av erbjudanden att medverka i motsvarande shower i exempelvis USA, Australien och Kroatien, men Pontus valde att inte ställa upp. Men när svenska Talang år 2023 hörde av sig, med löftet om att Pontus fick köra vilket trick han ville, tackade han ja. Och som de flesta vet gick det riktigt bra – Pontus vann.
Ganska snart efter vinsten ger sig Pontus ut på turné med magishowen Moments i 32 städer. Och nu är han aktuell med ytterligare en show; Fragment som visas i flertalet svenska städer under 2025 och 2026. På toppen av det har han också en tv-serie på gång. En av de största streamingtjänsterna är intresserade av att visa serien där tittarna får följa Pontus i hans galna vardag.
– Det är oerhört mycket arbete som ingen någonsin får se eftersom det är hemligt, men i tv-serien får man åtminstone se delar av min galna arbetsvardag, berättar Pontus.
Tv-serien bygger på att tittaren får följa med Pontus när han bygger upp ett trick och får möta alla de personer som på ett eller annat sätt är inblandad i uppbyggnadsfasen.
– För varje trick som ska tas fram behöver jag massor av olika kompetenser, från dem som är bäst på papperet, säkerhetsexperter och till dem som jobbat i Navy Seals.
Under ett avsnitt får tittarna inblick i det Pontus behöver göra och lära sig, hur han samarbetar med nyckelpersoner och hur de succesivt bygger upp ett trick. Slutresultatet filmas och visas upp för en livepublik.
– Min förhoppning är att tittarna får förståelse för allt jobb som ligger bakom ett trick, även om jag inte avslöjar magin, ler Pontus.
Pontus är minst sagt framgångsrik och skapar förbluffande trick både åt sig själv och andra magiker över hela världen. Det vore inte konstigt om han valde att bo i någon metropol någonstans i världen, men Pontus har valt att bo i Dalarna.
– Dalarna är hemma för mig. Jag är uppvuxen i skogarna i Säter och har haft den mest fantastiska och trygga uppväxt jag kan tänka mig. Den tryggheten finns kvar här, menar han.
Erfarenheten han har av att leva och jobba utomlands har gett Pontus perspektiv.
– Min arbetsvardag är galen, hög stress, hundratals möten med människor och hårt arbete. Med den belastningen är det väldigt skönt att komma hem, bo i Dalarna, här är det lugnt och tryggt.
Pontus menar att Dalarna inte bara är en plats där familjen bor, utan att det är en grundtrygghet som inte finns i storstäderna – och att man faktiskt inte behöver bo i en storstad för att ha en expansiv karriär.
– Som jag ser det finns det fler möjligheter här än på många andra platser i landet, speciellt i storstäder. Här finns ett driv, vilja och en enkelhet som jag uppskattar mycket, säger Pontus. Och det är egentligen inte långt någonstans. Att ta tåget till Stockholm tar ungefär två timmar, det är inte mycket längre än vad man får sitta i bilköer när man bor där, tillägger han.
Rent företagsstrategiskt ser Pontus också fördelar med att bo i Dalarna.
– När jag behöver spetskompetens och hjälp med något, hittar jag de personerna i mitt närområde – folk som är drivna och villiga, men som inte förväntar sig någon fantasibudget. Och så är det ju faktiskt mycket billigare att bo här också, det ger mer möjligheter både för min familj och för mig som entreprenör.
Och det går att bo i Dalarna och verka i hela världen – jag gör ju det hela tiden.
